Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckningar: III. Hieronymus Savonarola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sos-eks TIFF-,- ELEF-
SL
t
— dWUsMmä »-
— sk . - . –- kv-
–.-. J-
sky-«
156 Lefnadsteetningar.
choret, måste slå sönder fönsterna för att få lust. Annu
hade Saoonarola kunnat rädda sig genom flykten; man
ropade till honom att han skulle göra sasom apostelen
Paulus, forn lät släppa sig ned öfwer muren t en
korg. Men då ropade en annan, att en god herde
måste låta sitt lif för fåren, och Savonarola förkla-
rade: «Jag är färdig, om min Herre kallar mig".
Han öfwerlemnade sig åt Rådets utskickade och asfördes
i fängelse.
, Savonarolas fångenskap.
Omgifwen af en rasande folkmassa, som tram-
pade och trängde honom på alla sidor, måste han gå
till rådhuset. En grof karl slog honom i ansigtet och
ropade såsom fordom krigsknekten: «Spå oß, hwem är
den dig slog!« Det Råd, som till en stor del bestått
af Savonarolas wänner, hade blifwit afskedadt och i deß
ställe ett nytt waldt, hwilket bestod endast af hans bittraste
fiender. Och nu började en fasansfull tid för detta
Christi wittne. Man anwände upprepade gånger mot
honom en grym tortyr. Hans armar blefwo fastbundna
på ryggen och under armarna fästades ett smalt rep,
som war fastbundet wid taket. Sålunda drog man nu
den olycklige ända upp till taket och lät honom sedan
plötsligt falla ned, dock icke så långt att hans fötter
berörde golfwet, utan så att han blef hängande på
det smala repet, som skar djupt in i köttet och nästan
asfkar armarna från kroppen. Savonarola led out-
sagligt under denna tortyr, ty han hade en swag och
ömtalig kropp och kunde ej länge uthärda kroppsliga
plagorz «O, min Gud, så tag nu min själ«, ropade
han» gang på gång. Slutligen förmådde han icke längre
utharda, utoan utropade att om man blott släppte ho-
nom lös, sa skulle han säga hwad helst man begärde.
Moan läot honom då lös, och han swarade på alla
fragor cja, som hans fiender önskade. Men få snart han
gter nagot hemtat sig från de gräsliga plågorna, så
atertog han hwad han sednast fagt, och widhöll «att
han predikat sanningen enligt Guds ord; man kunde
..’"’– « -’."32-«1—. -:. » ’, —:-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
