Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckningar: III. Hieronymus Savonarola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 Lefnadsteekninaar.
Savonarola, som måste åse båda afrättningarna. Mid-
ten af galgen war bestämd för honom. Han bad tyst-,
under det han gick upp. Kommen dit upp, lät han
ännu en gång sin blick hwila på den stora folkmassa,
som här war församlad, detta otacksamma folk, för
hwilket han lidit och arbetat. Derpå lades snaran
om hans hals, och stegen borttogs. Märkwärdigt är
att se, huru den stora hopen alltid är sig lik. «Ar
du Guds«Son, så stig ned af korset«, ropade en gång
den råa folkmassan omkring Jesu kors. "Nu är det
tid att göra underwerk«, ropades det till Savonarola.
Just som elden antändes, uppkom en stark wind, som
alltjemt förde lågan åt sidan, så att de afrättade länge
förblefwo oförbrända. Deröfwer bles folket förskräckt
och menade sig deruti se ett under, så att många bör-
jade att fly derifrån, då lågorna slutligen slogo sam-
man. Dåliga ynglingar roade sig med att kasta stenar
på de döda kropparna, under det några tvänner för-·
sökte samla några reliker af martyrerna. Askan af de
förbrända ströddes i Arno-floden, för att bortföras af
strömmen, så att intet måtte blifwa ösrigt af dessa
en gång så kraftfulla Herrans wittnen.· Men Gud·
skall i sin tid igen församla den förströdda askan och
deraf bilda en ny förklarad lekamen, som skall stråla
med himmelsk glans i de rättfärdigas uppståndelse.
«Herren förer sina heliga under"ligen!« Hari lät
en gång Johannes Döparen, den störste martyren, efter
hårda inre strider i fängelset dö för en qwinnas nyck.
Så hade Hari ock en liten tid, mot slutet af Savo-
narolas lefnad, lemnat detta sin sannings wittne lika-
som åt sig sjelst, —- för att wisa honom, att äfwen
han i sig sjelf war ett intet, samt sålunda låta ho-
nom komma på skam och rädda honom från högmod,
hwartill hans frestelse låg så nära — och derefter
öfwerlemnade Han honom i sina fienders wåld att dö en
skymflig död. Men en gång skall allt blifwa förkla-.
radt. Då skall Herren föra alla sina trogna till ära,
och rikligen wedergälla äfwen denne sin tjenare, hwad han
lidit för Jesu namns skull, och sätta honom öfwer mycket!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
