Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder från kyrkans fordna dagar: III. Utdrag ur en dagbok förd af Broder Bartholomeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
——- i
Utdrag ur broder Bartholomei dagbok. 197
sigill till broder Konrad. Budbäraren medför ock sorgliga
underrättelser om huru hedningarne i Pommern dödatmån-
ga bland biskopens af Bamberg nyomwända christna, hwilka
med glädje lidit martyrdöden. När man hör sadant,
måste det ljumma och tröga hjertat blygas-. Du Gud är
densamme för os; som för dem; o, gör os; ock så emot dig!
Jag lemnade brefwet till broder Konrad, som warisin
cell. Dä han emottog det, darrade hans- händer och hans
anlete blef blekt som döden. När han läst det, ref han det
i stycken, sägande: «Det är Guds förbannelse«, — men
plötsligt hejdade han sig och sade till mig: «Lemna mig-
broder, du kan nu icke göra mig något godt«. Jag hade
ej annat att göra än lemna cellen, ty hans ansigte war så
förskräckligt, att jag ansåg för dårskap att sätta mig emot
hans wilja.
Pehr-Imse 4. S:t Sebastian, martyr.
Under flera dagars tid har ingen af oß sett broder
Konrad. Han är wißt mycket sjuk, ty han wägrar att emot-
taga föda; men han will icke låta någon komma in till sig.
Fabretttøss F. S:t Ignatsius, biskop och martyr.
J dag knackade jag på dörren till broder Konrads cell;
sedan jag en stund förgäfwekz wäntat på swar, trädde jag
in. Han fatt på sin bädd, med ögonen riktade mot golf-
wet. Krueifixet hwilade på hans knä, hans ansigte war
blekt och utmergladt såsom på den som genomgått swåra
kroppsliga smärtor. teJan tycktes dock fullkomligt lugn, och
så war äfwen hans röst, då han sade: «Hwarför kommer
du till mig? Hwad godt kan du wäl göra mig?«
· Då satte jag mig hos honom och sade: «Broder, jag
kommer för att läsa för dig några fridens ord; du yar sä-
kerligen slidit mycket.«
Han swarade intet, ej heller förändrades hans ansigts-
uttryck; men han böjde ned sitt hufwud och jag började att
läsa den 32 psalmen: «Säll är den, hwilken öfwerträdeler
förlåten är, den synden öfwerskyld är. Säll är den men-
niska, som Herren icke tillräknar mißgerning; i hwilkens
anda ingen falskhet är«.
«Kommer du för att plåga mig, förrän tid är?« utro-
Pade han och såg strängt på mig. «J min anda är falsk-
het. Min öfwerträdelse kan icke blifwa förlåten, ej heller
min synd öfwerskyld. Fridens ord äro såsom swärdstygn
för mig, ty de som icke kunna förlåta, de kunna ej få för-
låtelse; och jag kan ieke förlåta«.
Jag förblef tyst och efter några minuter fortsatte han:
«Lyf;na till mig och säg, hwad du skulle känna, om du
wore i mitt ställe. För ingen annan har jag berättat min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
