Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder från kyrkans fordna dagar: III. Utdrag ur en dagbok förd af Broder Bartholomeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Utdrag ur broder Bartholomei dagbok. 213
rökiga lampskenet i det rena dagsljuset; från en munks
tränga werld i Gnds fria natur, oeh att jag war ett barn-
1 Gnds hus. Esag bad innerligt, att om det funnes några,
som i trooeh enfald lefde efter det ord, som Gud har gif-
th» os;, sä skulle jag fä sammanträffa med dem —- pä det
wr icke, under det wi wandrade samma wäg tillsammamäl,
matte wara främlingar för ·hwarandra. Under flera weckors
tid tycktes det som om min bön ej blifwit hörd.
Lifwet i striderna roar såsom ett smärt milejud i mina
öron. De förekommo mig såsom Kains städer: mycken ståt
och mycket elände fanns der, musik fanns der ock, samt ar-
bete och arbetare af alla slag, men Gud fann jag der icke.
Der funnos många munkar oeh stora kyrkor, och man sjöng
ord som kunde ha räddat de själar, som l)örde«de1n; men
dessa heliga ord sjöngos pä ett språk, som folket ej förstod.
Man hade gjort kyrkfönstren af skönt mäladt glas men myc-
ket mörka, på det icke solljuset skulle hindra folket att se de
brinnande ljusen på altaret. Och der woro processioner
oeh predikanter, som uppmanade till wallfärder till Jerusa-
lem oeh berättade de heliga bildernas och de döda benens
mångahanda förtjenster; men om den wigtiga färd, som
hwarje menniska engång måste göra, antingen hon will det
eller ej —- om den lefwande Guden, hans kärlek, helighet
oeh nåd —- om syndafallet och den följder —- omGuds rätt-
wisa wrede öfwer synden — om frälsningen genom wår
Herre Jesus, om hans lidande och död för oss —- derom
hörde jag på dessa ställen icke ett ord.
Några funnos wisserligen, hwilka allwarligt sträfwade
att förtjena himmelen och derför illa plågade sig sjelf-
wa, såsom om Gud aldrig hade gifwit sin Son till en för-
soning för wåra synder. Det war den gamla hedendomen
under ett christet namn. Och åter bad jag ur djupet af
mitt hjerta, att om någon ännu höll fast wid det enkla och
rena evangelium, som engång blifwit predikadt helgonen,
så skulle jag finna den mannen. Så fortsatte jag min
wandring, talade om det saliga budskapet till dem jag
mötte, under förhoppning att det skulle finna genswari
något hjerta. Somliga brydde sig ej derom, andra drefwo
gäck dermed; men några lyßnade förundrade såsom till nå-
got nytt. Ingen tycktes förut wara bekant dermed.
Slutligen, en dag då jag war omkring tre mil ifrån
Worms, träffade jaa en köpman som wandrade samma wäg
framåt som jag. Han liknade ej en nordens son och det
war i hans ansigte ett uttryck af på en gång allwar oeh
glädje, som mycket behagade mig, hwarför jag helsade oeh
tilltalade honom. Han wisade mig sina waror, några dyr-
bara tyger och ädelstenar, men för det mesta ylletyget och
simpla prydnader för landtfolket. Derefter frågade han efter
mitt yrke; ty wid denna tid hade jag aflagt min herde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
