Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder från kyrkans fordna dagar: III. Utdrag ur en dagbok förd af Broder Bartholomeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utdrag ur broder Bartholomei dagbok. 219
sjunga då med oß omkring hans sjukbädd. Före måltiderna
bruka wi antingen knäböja och bedja hwar för sig, eller
ocksä beder broder Henrik högt en enkel bön, i hwilken äs-
wen de smä kunna deltaga, sasom t. ex. «Du, som mättade
fem tusende, mätta äfweu os;«, eller: «Du, som jifwer os;
lekamlig spis, för ock tvära själar till ewinnerligt lis«.
Henriks hustru är nästan lika tålig som han, ehuru
det är mycket swarare att se dem lida, som wi älska, än
att lida sjelfma. Mcn häromdagen höll dock hennes tro pä
att swigta: hennes mans tillfrisknande tycktes äter blifwa
fördröjdtz jag hade ej sått sälja minamanuscripter; ett litet
sjukt barn lag qwidande pä hennes knä, och de andra
trängdes omkring henne gråtande af hunger.
Hon gömde sitt ansigte i sina händer och snyftade: «Ack,
Henrik, hwad är wäl orsaken, attHerren icke hör wära böner-«
Han tog hennes hand i sin och sade: «Alette, wara
böner hafwa sannerligen nätt Hans öron; men Han wän-
tar med bönhörelsen, tills den rätta stunden är inne.«"
«Wär nöd kan swärligen blifwa större«, swarade hon;
«kan Han älska os; och se det allt och dock icke hjelpa oß?«
«Han skall hjelpa os;, tro det wißtz Han håller nu på
att lära os; den lexa, som alla Hans barn mäste lära, att
tåligt wänta och förbida Houom. Hau ger nu akt pä
os3, huru wi lära os; detta. Lätom of; se upp till Honom,
att wi må sörstä Hans röst äfwen i stormen. Lätom oß
bedja Honom wälsigna os; i bedröfwelsen, sä skall Han ock
säkert wälsigna of; efter densamma.« — Och wi knäböjde
tillsammans och bådo, och blefroo bönhörda.
Broder Bartholomeus, det gifwes dock ingen tuktan sä-
dan, som den Herren gifwer. Wi försöka att tukta och
böja tvärt hjerta genom att göra det härdt, Han genom
att göra det mjukt. Och det finnes ej heller någon tröst
lik den Herren gifwer. Wära läkemedel förs·waga, äfwen
när de bota sjukdomen, under det Herren styrkerhjertat på
samma gäng Han helar sären. Det är ett sorgligt misstag
dä wi afskilja os; frän ett fritt och arbetsamt lifs bestyr och
hemmets helsosamma inflytande, för att i ställetanstanga
os; i ett klosters qwafwa och tunga luft; da wi föredraga
dödande reglor och sjelfwalda försakelser framför den lifwets
skola, der Gud har satt of;. — Min älskade broder Bartho-
lomeus, tänk härpå! O, huru kärt det wore, att ännu en
gäng redan i detta liswet fä se dig åter.» Men följ dock
ditt samwetes bud; manar det dig att bliswa der du ar,
ssä är wårt hopp dock fast, att wi mötas hos Honom,·som
of; kallat till sin ewiga herrlighet. Må wi blott sörblrfwa
i Honom och tillwäxa i Hans kunskap! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
