Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guds ord och Ande. Af C. O. Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näring, tillväxt och bestånd. Om en kristen har
en tro och ett lefverne, som är Andens verk och
icke blott naturens, så kommer det icke af hans
stadga och starkhet, att han så kan tro och
lefva, utan endast däraf att han något flitigare
närer sin själ med det gudomliga ordet.
Försummar han detta, så börjar genast den gamla naturen
uppväxa och det sant andliga utdö.
Korteligen: det är endast genom Guds ord, som
Guds Ande blir boende och verkande uti
människan; — och likväl, märk, icke undfå alla, som läsa
Guds ord, ande och lif däraf. Tusende bruka ordet,
och det blir ändå ingen ande uti dem. Tusende
skriftlärde och fariseer bland oss bevisa detta.
Hvad fordras då? Det fordras att jämte ordets
bruk betänka just detta, att det ännu är i Guds
hand, om vi skola få dess kraft; fordras att umgås
med ordet med det sinne, som denna erinran borde
verka, ja, med den ödmjukhet, fruktan, hörsamhet
och tro, som passa sig för den helige Gudens
ansikte, när han talar. »Vi äro af oss själfva icke
ens skicklige att tänka något, såsom af oss själfva —
— mycket mindre att tro, att vaka, att värdigt
vandra, att bevara ett rätt förstånd af sanningen,
samt dess kraft på hjärta och samvete; nej, det är
allt förgäfves, om icke den helige Ande verkar det.
Att besinna och iakttaga sådant vore högst
nödigt för hvarje kristen, äfven om vi nu lefde i
allsköns frid och rolighet, på det vi icke måtte
med all vår kunskap och ordets öfning finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
