Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattigdomen i anden. Af H. Schartau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sinnesrörelser, att de öfverhölja hvarje drag af den
nya människan, så att spår däraf knappt synes.
Däraf blifver människan bragt i den ställningen,
att det är för henne, likasom det var i första
början, på ångesten när, och med undantag af
öfvertygelsen om förtappelse, den hon icke kan förnimma
eller få. Således är för den stunden icke allenast
all tanke försvunnen om andlig tillväxt, hvartill
hon skulle hafva hunnit, utan hon finner ibland
till och med nödigt att gå inför Herren med Davids
bön i Ps. 139: 23, 24. Emedan det är hos henne
samma hjärtliga enfaldighet och upppriktighet,
hvarmed hon första gången anammade Guds rike, så
skulle hon vara färdig att taga emot den samma
öfvertygelsen som hon då hade, att hon var i
saknad af allt; såsom hon ock därjämte ännu har den
öfvertygelsen, som hon fick, att Herren vill gifva
det hon icke har, ända ifrån syndaförlåtelsen till
och med det oförskräckta väsende, som följer med
försäkran om utkorelse, och det för den Frälsares
skull, som bar världens synder och som var af
Gud öfvergifven. Änskönt en sådan andligt fattig
människa icke alltid råkar i ovisshet om sitt
nådastånd, så blir hon likväl genom den kännbara
nådens undandragande likasom satt på brädden
att falla, då det blir henne visadt, huru hon på
flera sätt hade kunnat komma bort från Herren,
och då hon, under känslan af fiendernas
öfverlägsenhet och hennes egen svaghet, ser sig vara nära
att blifva öfvervunnen, fastän icke till utbrott af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
