Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattigdomen i anden. Af H. Schartau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordiska omständigheter, dem Gud i sin godhet
lämnar somliga af sina barn. Af denna orsak är det,
att dessa senare, eller de med timliga håfvor
försedda nådebarnen, föras gemenligen längre in i
andens fattigdom, än de af Herrens trogna, hvilka
genom lekamlig fattigdom äro till någon del redan
förödmjukade. En sådan andlig fattigdom
förekommer och rättar äfven de mot den broderliga
kärleken stridande brister. När man känner sig
själf så ringa, så vågar man sig icke att döma
öfver andras brister, eller att däraf göra några
slutsatser till en annans andliga belägenhet, då man
till större eller mindre del är oviss om sin egen.
Ja, om man än icke tviflar om sitt nådastånd, utan
blott fruktar för den öfverhängande faran, så får
den broderliga kärleken däraf anledning att i det
yttersta hoppas godt om en annan, då man själf
har kunnat af Guds trofasthet blifva bevarad från
fall på afgrundsdjupets hala brädd.
Emedan en sådan andligen förödmjukad själ
anser sig själf för ingenting, så anser hon sig såsom
den, hvilken i ett sällskap af sanna trogna bör
»hålla sig i yttre kanten», efter hon tycker sig ej
hafva något särskildt att säga, och blott höra på,
efter hon menar att hon ej har annat af det
andliga att meddela, än hvad hvarje sann kristen som
helst redan förut äger. Däraf kan lätteligen hända,
att en sådan skulle hos nådesyskon kunna råka i
misstanke för andlig tomhet, eller den slags
andliga fattigdom som i Upp. 3: 17 omtalas. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
