Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En dödsdom till lifs. Af F. H***
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den fromme mannen föll ned på knä, lade ihop
sina händer och bad.
»O Herre, är det en villa?», frågade han. »Kyrkan
förnekar, att vi frälsas af blott nåd. Men jag ser
just detta i ditt ord. Är det ett högmodigt sinnes
vittnesbörd, eller är det en uppenbarelse från dig?»
Så låg han där hela kvällen och natten i bön
och pröfning. Han hörde ej klockan, som kallade
till måltid, till bön och nattens korta ro. — När
det ljusnade i öster, låg han kvar som förut, på
knä vid det lilla fönsterbordet.
»Nej, det är ingen villa, ingen ingifvelse från
mörkrets makt; det är en stråle från sanningens
sol, du låtit falla i min själ. Ske, som du befallt!»
Och han reste sig; han kände sig så underbart
stärkt. I detsamma rann solen upp och sände sina
första strålar in genom det smala fönstret; hon
sken på munkens bleka anletsdrag och drog ett
ljust streck öfver celldörren. — »Ja, jag skall gå»,
sade han, öppnade dörren, gick genom den långa
gången, genom klosterporten och ut i världen.
Här började han nu tala till människorna om
det ljus, som uppgått för honom i klostercellens
skymning, om de rätta nådens vägar, som
människorna anvisats att vandra på. Han förkunnade för
dem frälsningens evangelium i Kristi död och
uppståndelse; han visade dem det heliga ordets
vitnesbörd om Guds rike och om »Guds lamm, som
burit världens synd». Och folk lopp till från alla
kanter for att höra hans ord, och de sågo upp till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
