Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Linderot. Af C. W. Skarstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sägas med ännu högre skäl, åtminstone på vida
säkrare och varaktigare grunder. Ty i afseende
på det kristliga innehållet var mellan de båda
resp. vältalarne »ett stort svalg» befäst. Om
Lehnbergs föredrag bar neologiens färg, så drog
Linderot mot denna »nylärighet» i härnad såsom en lika
afgjord och omutlig kämpe. Detta kan tydligast
ses dels af hans »Klagosång öfver tidens tillväxande
onda», dels af en annan »Mot tidens religionsförakt»,
i anledning af en bibelmästrande artikel i
något dagblad.
Såsom redan är nämndt, prästvigdes Linderot i
april 1787 och förordnades till pastorsadjunkt först
i Östad och sedan i Enslöf. På det sistnämnda
stället synes han åtminstone ej i kyrkoherden ha
haft någon »stödjande vän». Ty när Linderot, som
i december 1796 kallats till andra komministersadjunkt
vid domkyrkan i Göteborg, skulle hålla
afskedspredikan i Enslöf, förklarade kyrkoherden,
att: »det blir ingen afskedspredikan af; Linderot
kan resa sina färde ändå». — Men därmed lät sig
denne icke nöja. »Afsked skall jag hålla; får jag
ej i kyrkan, så på kyrkogården; förbjudes mig ock
denna, så på Enslöfs tufvor.» Då gaf hans
fientlige kyrkoherde ändtligen efter.
Ehvad vi se på en god del af så väl Linderots
sånger som hans tryckta predikningar, finna vi,
att för ingen kunde ämnet om Kristi lidande vara
mera maktpåliggande att föredraga än för honom.
Att detta var det på en gång värdigaste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
