Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »För hundra år sedan». Hvem förlorade genom freden 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för folken, likasom för individen, gäller det ännu i dag, att den Högstes högra hand kan allting förvandla och att »ur Guds ris till slut växa rosor ut».
Hvem var den egentligen förlorande i striden mellan Sverige och Ryssland, — den strid, som efter mångas förhoppning fick sitt afgörande slut i Fredrikshamns-freden? Icke var det Ryssland, som där förlorade, — den satsen behöfver ej bevisas. Icke heller var det Sverige. Ty visserligen miste Sverige då Finland, sin trogna vän och vapenbroder sedan århundraden tillbaka; men därom måste ju sägas, att den operationen blef icke till döds, utan till lifs. — Hvarje folk behöfver emellanåt sådana stötar för att icke insomna i försörjningens dödssömn. Det svenska folket vaknade 1809 till starkare nationellt samarbete och har nu därigenom förverkligat skaldens ord om att »inom egen gräns eröfra Finland åter».
Icke heller Finland blef den förlorande parten 1809. Väl har det emellanåt kunnat tyckas och kännas så. Men vi vunno dock då själfständighet, — det ordet må i nog så månget öra låta som en paradox, — vi erkändes då att vara ett eget rike, fastän förenadt under en och samma spira med Ryssland, liksom Norge vid nästan samma tid förenades med Sverige. Och denna vår ställning såsom varande ett konstitutionellt styrdt folk har medfört en Finlands rika utveckling i många hänseenden, ja, så många, att — om blott vår olycksaliga språkstrid kunde afvecklas — Finlands framtid skulle te sig ljus. Ty lag och rätt skola dock till slut behålla segern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
