Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök i en gammal kulturstad. Något om Halberstadt förr och nu. Af C. Skog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden riddare, gaf hälften af sin mantel åt en frysande tiggare. Martin vardt sedan biskop i Tours, blef berömd för stor helighet och många underverk. Det första af hans under var, så berättas det, att han uppväckte en död, något som utbredde hans rykte både i öster- och västerlandet. En gång sökte en hedning döda honom med dolk, men dolken ej blott föll ur mördarens hand, utan försvann spårlöst. En annan gång ville Martin nedhugga ett heligt afgudaträd. Hedningarna vägrade det, såvida han icke själf ville ställa sig, där trädet skulle falla. De skulle då hugga omkull trädet, och Martin finge visa, hvad hans förtröstan till sin Gud dugde till. Villkoret antogs. Bleka af fasa stodo munkarna och betraktade sin biskop. När det sista yxhugget fallit, föll det stora trädet med ett fruktansvärdt brak mot Martin. Denne gjorde hastigt korstecknet. Såsom fattadt af en orkan slungades trädet åt sidan och hade så när slagit ihjäl den stora skaran af åskådande hedningar. Dessa begärde nu alla att blifva kristna.*
Nära intill Martiniplanen mellan »Holzmarkt» (vedtorget) och »Fischmarkt» (fisktorget) reser sig Rådhuset, som stammar från 1300- och 1500-talet. Det visar tvänne vackra utbyggnader i renässansstil, den ena med en inskrift så lydande: *Det allmänna
* Efter Martins död vallfärdade stora skaror till hans graf, där så många och besynnerliga under skedde, att pilgrimsfärderna dit erhöllo samma anseende som de till Rom och Jerusalem. För den dödes ben förfärdigades ett med tjocka guldplattor öfverdraget och med de dyrbaraste ädelstenar besatt relikskrin. Genom vallfärdarnas vidskepliga frikostighet hopades rikedomarna vid vallfärdsorten. Till och med den franske konungen Ludvig XI lät förfärdiga ett silfvergaller, vägande 6776 marker, till inhägnande af relikskatten. — Förmodligen ansåg sig den samvetskvalde skurken därmed ha försonat en god del af de hemska ogärningar, som lådde vid honom. Under religionskrigen blefvo emellertid både rikedomarna och relikerna förstörda. De senare hade då mistat sin underkraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>