Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök i en gammal kulturstad. Något om Halberstadt förr och nu. Af C. Skog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt betraktande af kyrkans millioner reliker verka föga helgande på beskådarna. I afseende på brottsligheten inom olika områden af lifvet står det betydligt sämre till bland katolikerna än bland protestanterna, som alls inga reliker äga och icke ha några »helgon» att tillbedja.
Här likasom t. ex. i Kölnerdomen äro fönstren upptagna af äldre och nyare glasmålningar, som skattas högt i konstnärligt hänseende. Så högt äfven jag skattar konsten, ha emellertid målade kyrkfönster alltid varit mig en styggelse. De åstadkomma en mångfärgad magisk halfdager, i hvilken sentimentala själar försjunka i drömmar och skaffa sig stämningar, som man inbillar sig vara religiösa; men glasen släppa icke igenom en enda oförfalskad ljusstråle från ofvan. Dessutom äro de oftast bjärta, ja, skrikande, färgerna en plåga för ögat. I kyrkliga museer må man förvara så mycket man vill af dylika målningar, men — i kyrkorna Guds rena oförfalskade ljus! Vi protestanter åtminstone borde i vår tid ha vuxit ifrån en sed, som har sin upprinnelse däri, att för de icke läskunniga massorna allt måste framställas i bilder. — Detta är min mening, Andra må äga sin.
Om Sverige och dess storhetstid erinras man lifligt i en krypta, som sluter sig till kyrkans s. k. »Kreuzgang», hvilken utrymmet förbjuder oss att här närmare beskrifva. Man finner nämligen där nere flera grafstenar med namn på svenska krigare från det trettioåriga krigets dagar. De ha långt borta på främmande jord stridit, blödt och fallit för evangelium, för trons och samvetets frihet gentemot påfve-dömets härskaror, som kämpade för medeltidsmörkrets återutbredande öfver folken, för trons och samvetets förslafvande. Gärna dröjer man där nere i tacksamma betraktelser öfver hvad Gud gifvit oss som frukt af den långa kampen; man känner sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
