Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till uppbyggelse. Betraktelser af E. D. Heüman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då förde de Jesus frän Kaifas till landshöfdingens palats, — själfva gingo de icke in i palatset, för att icke blifva orenade. Joh. 18: 28.
Därhän hade det nu kommit med vår Frälsare, att ingen på jorden ville kännas vid honom. Hans eget folk hade stött honom ifrån sig, bland Guds egendomsfolk får han icke längre vara. De följa honom från öfversteprästens palats till Pilati rådhus. Alla andra stannade utanför, men han ensam föres in och »öfverantvardas åt hedningarna».
Detta svåra lidände gick Jesus igenom för din skull och för min. Därför blef han så förfärande ensam, på det att du aldrig skulle behöfva känna dig ensam, ensam med dina synder, ensam i döden, utan alltid hafva honom att gå till. Om du har gjort än så illa, så att du känner dig lika trolös och svekfull som Judas, så har dock Jesus, Guds Son, burit och borttagit alla dina synder. Den fullkomliga lösepenningen är erlagd: det är Guds Sön själf. Fly blott till honom! Huru det än ropar inom dig, att allt är för sent, att du gjort så illa, så illa, — så gå ändå raka vägen fram till din Frälsare; du finner honom i Guds ord. Grip till det ordet med flit och allvar, så skall Jesu heliga Ande genast begynna verka på ditt hjärta. Han skall gifva ljusning och hopp, huru tjockt det ångestens mörker än är, som lägrat sig öfver din själ. Han skall tina upp den is, som ligger öfver ditt hjärta, så att du börjar kunna bekänna dina synder, börjar kunna tänka på Jesu blod, »som renar oss från alla våra synder». Var då i bönen stilla, stilla inför Gud själf, så skall du varda upptagen bland Jesu vänner, Jesu verkliga vänner. Ingen af dem skall förskjuta digi huru mycket du än har syndat, huru långt du än har kommit bort från Herren; ty de skola känna, att de själfva vore lika långt borta, om icke Herren hade förbarmat sig öfver dem. Den som själf har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
