Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två frälsta fribytare: L. Benzelstierna och J. Norcross
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nocross skaffade sig för företagets utförande en rymlig fisksmack, som bemannades med tolf »gastar». Man såg dock icke mer än fyra man som skötte årorna. De öfriga åtta lågo, väpnade till tänderna, väl dolda i bottnen af båten. Med denna expedition seglade N. från svenska kusten öfver till Charlottenlund, där han gömde sig och sitt folk under en stor bro, som på den tiden förde från landsvägen ut till stranden. Han fick dock ej den gången syn på kronprinsen, utan måste segla tillbaka med oförrättadt ärende. Han upprepade försöket flera gånger, men städse utan resultat.
Tre gånger skall dock kronprinsen ha sväfvat i allvarsam fara att blifva N:s byte. — Därom förtäljes följande i en dansk berättelse om Norcross.
Den första gången tycktes det, som om kronprinsen icke skulle kunna undgå den fara, som lurade på honom. N. låg just med sina män dold vid den långa bron, helt nära Charlottenlund, och log i sitt skägg, då han såg prinsen med en svit af fyra eller fem herrar komma promenerande på vägen vid stranden. Han trodde sig nu vara säker om sitt byte. Men det var dock en omständighet, som var honom till hinder och förargelse. Det var en synnerligen varm och vacker dag, och en mängd människor, både åkande, ridande och gående hade begifvit sig ut från Köbenhavn för att svalka sig med en promenad på den vackra strandvägen invid Sundet.
Kronprinsen med sin svit spatserade på vägen alldeles vid sidan af den bro, där röfvarna lågo dolda; men det var så många promenerande på vägen, både före och efter prinsen, att han var liksom omgifven af en stark lifvakt. Norcross var klok nog att under sådana förhållanden icke våga ett angrepp. Med grämelse listade han sig bort, men tröstade sig med »bättre lycka nästa gång».
Anslaget mot kronprinsen hölls emellertid så hemligt, att ingen hade den ringaste aning därom, och N. upprepade snart sitt försök. Kronprinsen red en dag ut med ett litet följe för att jaga i Jaegersborgs djurgård, och då han blifvit trött af jakten, red han fram till Charlottenlund för att hvila och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
