Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Sveriges stormaktstid, med 3 portr. - »Fången i Vatikanen», med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påflige kammarherren och markisen Claes Lagergren. »Reflexionerna göra sig själfva.»
Ulfsunda (sid. 154), gods i Bromma socken, Stockholms län, namnes redan på 1400-talet, tillhörde sedan flera adliga ätter samt ägdes på 1600-talet af den store, ryktbare fältmarskalken Lennart Torstensson och hans efterkommande. Ar 1844 inköptes det af f. d. statsrådet m, m. frih. G. F. Akerhielm och öfvergick sedan till hans son, statsministern Gustaf Akerhielm. — Slottet, som på 1600-talet af grefve Erik Dahlberg afbildades med det utseende, som sidan 154 visar, är icke mer så ståtligt, som Dahlberg såg det.
"Fången i Vatikanen."
När påfvedömer 1870 förlorade sin världsliga makt, fick påfven för sin personliga del behålla Vatikanen, det största palats i kristenheten, innehållande mer än 11,000 rum. Detta tyckes ju kunna vara tillräckligt för den, som kallar sig servus servortim Dei (Guds tjänares tjänare) samt Kristi vikarie (ställföreträdare), en efterföljare till honom, som var »mild och ödmjuk af hjärtat» och här på jorden icke ägde något eget hus. Men gentemot de påfliga anspråken är det stora palatset allt för litet, och påf-ven kallas därför af sina anhängare för »fången i Vatikanen». Dock kan denna »fånge» vid sina kyrkliga fester utveckla en prakt och ståt, som ställer de flesta jordiska suveräners långt i skuggan.
Som ett minne af den forna värdsliga makten har »den helige fadern» ännu en liten armé på 600 man, delad i fem kårer, bland hvilka det af den högsta romerska aristokratien rekryterade adelsgardet är den förnämsta.
Leo XIII plägade utveckla en lyx, som erinrade om de glansdagar, då påfven var furstars och konungars herre, hvilkens toffeltå de pä knä kysste. Pius X är mera enkel i sina lefnadsvanor; men trots sin smak för enkelhet har Pius X ej kunnat helt bryta med den traditionella pomp vid högtidliga tillfällen, som omgifver »Guds tjänares tjänare». Han har fortfarande sitt hof, sin militära, i prunkande uniformer prålande vakt, sin stab af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
