Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För det till sjelfmedvetande vaknade förnuftet ligga inga föremål närmare till forskning och begrundande, än dess eget väsende och den omgifvande yttre naturen. Dessa stå i ett så oskiljaktigt samband med hvarandra, att man icke kan fatta det ena, utan att känna det andra. Snart förnimmer den uppmärksamme forskaren, att en ständig vexelverkan, en sträng lagbundenhet, en orubblig verldsordning genomströmmar det hela; att slumpen, det blinda ödets tyranni, ingenstädes herskar, utan att allt ledes af en högre osynlig hand och efter eviga, oföränderliga, heliga lagar. Hvarje affall från dessa åtföljes af sitt straff. Har i den fysiska verlden hvarje orsak sin bestämda verkan, så ledes man lätt till den tro, att inom den moraliska hvarje handling har sina bestämda följder, straff eller belöning — eller med andra ord, att samma lagbundenhet eger rum inom den moraliska, som den fysiska verlden. Detta torde förklara, hvarför läran om en hämnande Nemesis är mensklighetens äldsta folktro, hvarför bland vetenskapsmän naturforskare företrädesvis hyllat densamma samt hvarför många bland dessa med Svedenborg slutat sin bana med theosofisk tankeforskning.
Äfven Linné, den nyare Naturalhistoriens fader, var en varm anhängare af denna lära. Han slöt sig väl troget till kyrkans lärobyggnad, men en orubblig tro på en oundviklig Nemesis, hvilken han äfven benämnde Autopathia, var hans själs innersta religiösa öfvertygelse. Den utgjorde summan af hans lefnadsvishet hvilken han icke tilltrodde sig kunna filosofiskt bevisa, men väl genom en lång och iakttagelserik lefnads erfarenhet bestyrka. Genom muntliga berättelser har man känt, att Linné i detta hänseende gjort åtskilliga anteckningar, men endast en af hans förtrognaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
