- Project Runeberg -  Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis Divina /
5

(1878) [MARC] Author: Carl von Linné With: Elias Fries, Teodor Magnus Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återgifvas. Emellertid eger man häri ett vigtigt bidrag till kännedomen af Linnés personlighet och hans djupt religiösa sinnelag, under det att hela hans lifs verksamhet var upptagen med betraktandet af den yttre naturens vexlande gestalter.

Ehuru ett helt århundrade förflutit sedan Linnés död, har grannlagenheten emot hans minne och vördnaden för hans klart uttalade vilja för oss gjort det till en helig pligt att utesluta allt, som i något hänseende kan vara sårande. Bland en mängd af Linné upptecknade händelser hafva vi hufvudsakligast utvalt sådana, som kunna tjena till belysning af hans uppfattning af Nemesis divina, då de allmänna satser, som deröfver på spridda ställen finnas framstälda, sakna full klarhet. Dessa en naturkänslig själs bekännelser ur dess inre lif torde ock ega något värde i en tid då alla såväl lärobyggnader, som samhällen skakas; då, under de smärtsamma offren af samtidens lugn och lycka, för en ny, efter hvad vi alle hoppas, fullkomligare samhällsordning, en fast förtröstan erfordras på en högre ledande hand — på den kraft, som icke är af verlden, utan öfvervinner verlden. Äfven sanningens, i ändligheten alltid brutna, ljus endast bländar oss dödliga, om ej dess strålar förenas i det heligas brännpunkt. Utan att ledas af helighetens polstjerna seglar tidsandan endast blindt mot sitt mål och förfelar detta genom ensidighet eller ytterlighet; den blir så i försynens hand medel för något högre, och just det, som tiden hyllar som sitt käraste skötebarn, finner framtiden vara dess egentliga förvillelse.



Som vi redan visat, voro Linnés anteckningar endast ämnade åt hans son såsom råd och varning för hvarje affall från den gudomliga helighetens lag. Dels deraf, dels af tidsförhållandena torde förklaras, hvarföre Linné synnerligast samlat varnande exempel på följderna af de laster, för hvilka en ung man i hans sons lefnadsställning företrädesvis var blottstäld: okyskhet, egennyttig eller högmodig hårdhet och hvarje syfte att genom låga och ränkfulla medel vinna egna afsigters framgång. Att lemna någon moralisk afhandling var ingalunda Linnés afsigt, utan endast att genom exempel visa lastens oundvikliga följder. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/friesnem/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free