Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelserna om en hämnande Nemesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Berättelserna om en hämnande Nemesis äro deremot
alltför talrika, för att de alla skulle här upptagas; några äro
dessutom af den sedligheten sårande art, att de aldrig kunna
eller böra till tryck lemnas. Mesta vigten har Linné uppenbart
lagt på att visa, huru alla intriger för att störta andras, grundlägga
egen lycka träffas af ett oundvikligt straff, hvadan vi ock först
anföra några exempel härpå. En del dylika, som Linné samlat
dels ur gamla historien, dels ur fäderneslandets häfder, kunna
antagligen anses öfverflödiga att här upprepa; endast några få
prof på Linnés sätt att uppfatta och skildra dessa må derför i det
följande finna plats. Af mera intresse torde det vara att se, huru
några historiska, med Linné samtida händelser och personer
bedömdes af en utom partierna stående, ädel man. Som den
verksamma delen af Linnés lif i det närmaste sammanfaller
med den s. k. Frihetstiden, då man snart sagdt dagligen såg
partisinnet förgifta alla både allmänna och enskilda förhållanden,
torde exemplens mängd äfven deraf kunna förklaras. Linné var
för konungsk i sin vetenskap att ej öfverflytta samma tänkesätt
till politiken; hans ära hvilade på fastare grund, än den
tvetydiga ryktbarhet, som vinnes på den korta vägen: hyllning
af dagens meningar; hans sinne var för ädelt att icke afsky båda
de stridande partierna, hvilka — såväl det ena, som det andra —
i frihetens namn förtryckte eller förtrycktes, blott eniga i att
eftersträfva konungamaktens förnedring. Efter 1772 framlyser
ock Linnés hjertinnerliga glädje öfver den nämnda år skedda
revolutionen, för hvars skull Gustaf den tredje af honom alltid,
benämnes den Vise.
Kierman, Gust., Borgmästare i Stockholm. Fattig poike ifrån
Askersund, tienar i Stockholm hos sin antecessor matrimonii, som
har en otrogen hustru; säges älska Kierman incognito. Antecessor
gudfruchtig, ligger en morgon i sin cammar, skuren och mördad med
en penknif. Kierman får änkan; är ock henne otrogen. Blifwer rik,
Rådman, Borgmästare, flere gånger taleman för ståndet och |för]mår
alt. När Brahe skulle dö, gifwer ingen nåd. Är ogudachtig, men
hurtig; fägnar alla, giör sig många wänner. 1762 begår, att hans måg
capit. Duwall kommer på förslag till Riksråd. Rudbeck kommer
att få lika röster till Riksråd, utwoteras för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
