Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linnés minnestecknare hafva sökt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linnés egenhändiga lefnadsmålning, som i den upptecknade
traditionen har en förstorande inbillningskraft fäst sig vid
det yttre och oväsentliga [1], mera vid blomsterverlden utom,
än inom honom. Linnés inre lif, hans religiösa öfvertygelse
har så godt som alldeles lemnats ur sigte, och dock var
denna af den art, att hela hans väsen, alla hans tankar
och handlingar deraf genomträngdes. Öfverallt i den yttre
naturen sökte han, såsom hans vetenskapliga skrifter till
öfverflöd visa, spår af Guds allmakt och vishet; i folkslagens,
liksom i den enskilda menniskans öden fann han bevisen för
Guds rättfärdighet och helighet. I »Nemesis divina» är det,
som vi företrädesvis lära känna denna senare sida af hans
religiösa tro, och redan af den orsaken förtjena dessa hans
anteckningar en ej ringa uppmärksamhet, äfven i den okonstlade,
stundom nästan vårdslösade form, hvari de föreligga för
efterverldens blickar.
För det kalla förståndet erbjuda dessa anteckningar,
liksom hela Linnés lära om en redan här i tiden drabbande
Nemesis, säkerligen en mängd svaga punkter, som kunna
lemna rikt tillfälle till kritik och motsägelse; de, som med
eller utan inre öfvertygelse föra på tungan nymodiga fraser
om en mera frisinnad, fördomsfri verldsåskådning kunna för
visso häri finna en källa till gyckel och åtlöje. Men äfven
om det samband mellan orsak och verkan, brott och straff,
som Linné trodde sig redan här på jorden skönja, ej med
mathematisk noggranhet kan bevisas, torde det näppeligen
kunna nekas, att för menniskans rättskänsla, för hennes
medfödda behof att veta brottet ej blifva ostraffadt, ligger i
tanken och tron på en hämnande Nemesis något tilltalande,
tillfredsställande. Tron på en sådan Nemesis har derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
