Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som arbetsgifvarne börja förstå att förena sig i stort (icke till
ofruktbara arbetsstrejker, utan till produktiva bolag)
öfverlägga gemensamt och samverka till ökad bildning, sedlighet
och arbetsskicklighet — månne icke dessa — och alla öfrige
— bättre skola lära sig inse, huru stor arbetslön de rimligen
kunna begära? Sker detta skall ock det helas vinst bli större,
och såväl arbetstagare som arbetsgifvare säkrare erhålla, hvar
och en, sin andel deraf. Och ju mer konsumtion, desto mera
skall, genom en naturlig vexelverkan, produktionen kunna
ökas.
Dessutom finnas i fråga om konkurrens mellan de rikare
och fattigare folken, mellan de stora och de små, lyckligtvis
fö] de senare, alltid några naturliga näringar, alltid några
särskilda naturprodukter med särskilda egenskaper, hvilka, rätt
använda, rätt förädlade af den större arbetsskickligheten, och
denna kan förvärfvas med hvarje dag allt mera lätt och
hastigt af en hvar som allvarligt och ihärdigt vill, skall sätta
det mindre landet i stånd att täfla med det större.
Månne t. ex. någon skulle vilja bestrida att icke Sverige
lika väl borde kunna taga upp en täflan med England om
finare stålarbeten som Schweiz förmått att framgångsrikt
konkurrera i Amerika, i Ryssland, i Sverige, med dessa land
och med Frankrike uti urmakeri? Borde icke Sverige i fråga
om afsättning af ångfartyg, ångmaskiner och åkerbruksredskap
till Östersjölanden: (^Ryssland, Tyskland och Danmark), kunna
framgångsrikt täfla med det aflägsnare Amerika?
Har icke det som blott för några tiotal af år sedan
anfördes som ett hån öfver våra “naturliga näringar“, har icke
den svenska graniten banat sig väg i olika former, tuktad,
finhuggen, slipad och polerad, år efter år till en allt mera
framstående plats i utlandets bygnader och monument, och
månne vi icke, med alla våra prisbilliga vattenkrafter bland
klipporna och bergen, kunna taga upp en täflan med den
italienska marmorn i fråga om minnesvårdar på norra Europas
kyrkogårdar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
