- Project Runeberg -  En Fri-Murares Lefwernes Beskrifning /
5

(1754) [MARC] [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Uti et sådant tilstånd war mit brydda sinne, när jag
begynte roa mig med mina böcker. Men, antingen de ej woro
nog goda, at kunna stilla mina tärande suckar, eller, mit
sorgbundna sinne qwafde all eftertanka, så kiände jag snart,
at min läsning ej gaf alt det nöje jag förmodat. Jag
märckte twärt deremot, at, om någon ting war mägtigt, fördrifwa
så måänga ledsama stunder och tillika styra mina tankar, så
wore det, at påminna mig mera listigt än någonsin tilförene
alla händelser i hela mit lefwerne. Jag ägde nu frihet, at
skrifwa dem opp; och, det war åter et annat sätt, at roa mig.
Mina Böckers läsning kunde äfwen bidraga, at giöra något
ombyte uti mina nöjen. Med et ord, jag blef öfwertygad, at
den största förmån uti et ewigt Fängelse är, at gifwa sinnet
någon syssla, fastän tankan suckar wid dess giörande, ty, uti
en Arrest är ingen ting olyckligare för sinne och hiärta, än
at wara orörlig och utan kiänsla. I et sådant elände,
öfwerlemnar man sig til al! fasa af den hiskeliga ensligheten, uti
hwilken man lefwer. Man tänker endast på sitt närwarande
tilstånd, och ju mera man grubblar derpå, dess mera blir det tungt
och förskräckligt. Sinnet drunknar i hiärtats bedröfwelse och
bägge arbeta med samlade krafter, at öka sitt elende. Til sliut
förlorar sinnet all kiänsia; ondt och godt, närwarande,
framfarne och tilkommande tider anses med föragtliga ögon; och
ingen ting är olyckligare, i mit tycke, än denna slags
trånsiukan. I et så smickrande hopp tager jag til pennan, och det
kåstar mit minne rätt liten möda, at påminna mig de
händelser, som altid warit oskiljaktige påfölgder utaf sin första orsak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frimurare/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free