- Project Runeberg -  En Fri-Murares Lefwernes Beskrifning /
8

(1754) [MARC] [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ratin, et gods, som utgiorde en del däraf; under mit wistande
där, glömde jag aldeles bort Mademoiselle de Vanon, samma
Fruntimmer, för hwilket min Fars gamla hiärta klappade.

När jag intet hade någon främmande, så språkade jag med
en gammal Capitaine, en ibland de förnuftigaste människior jag i
hela min lifstid sedt. Han hade fattat den ömmaste wänskap för
mig; han talte ständigt om nyttiga saker, och, jag har at tacka
denne hederwärda Gubben, för större delen af mina goda tankesätt.
Hans umgänge, fast än alfwarsamt, war artigt och nögsamt,
altid nyttigt, altid behagligt. Min hiärtans Herre, sade
han til mig en dag, naturen har gifwit Er et ärligt hiärta, och
en Siäl, som äger de wackraste böjelser. I skal nu gå in i
werlden, men agta Er, at onda exempel ej förföra Ert dygdiga
sinne. Större delen människior äro allenast wänner med sig sielfwa,
och, om man skulle dömma af deras upförande emot andra,
så skulle man tänka, at de endast tro sig wärde at lefwa, och, at
de willa utrota alla andra utom sig. War Ädelmodig,
medlidande, rättwis, om I wil smaka de rena nöjen, som Dygden
endast är mägtig at skiänka. Jag har lefwat nog i werlden,
talte hun widare, jag har sedt där bara orättrådigt folk och
stenhårda hiärtan, jag har därföre blifwit ledsen, at wara ibland så
mycket ondt, och, jag har dragit mig utur werlden med mera
kallsinnighet, än om jag kiändt henne mindre. I skulle falla i största
förundran, Min Herre, om jag berättade Er en del af de hwälfningar,
som kastat mit öde uti min tid; det är en kiädia af
laster och nedrigheter hos dem, af hwilka jag aldraminst
bort förmoda et sådant upförande emot mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frimurare/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free