- Project Runeberg -  En Fri-Murares Lefwernes Beskrifning /
102

(1754) [MARC] [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lees“ ) 102 ( Gess-

sedan han såfwit ruset af sig, berättadt för Häf-Rådet sin
dårskap, och, at hans Fru, som kiändt igen mit namn, sedan
wi åto tilsammans hos Lands-Höfdinge-Frun, skref mig til
angående hans lösgifwande. Jag kunde dock ej öpna hännes
bref utan en stark rörelse. Min gissning war riktig. Det
war en trägen förbön, för en stackars Yngling, skref hon, som
ej war fallen för liderlighet, och som et olyckligt tilfälle lockat
til et parti, hwilket ej tiente honom: hon påminte mig wår
sammanwaro hos Lands-Höfdinge-Frun, likasom hon fruktat,
at jag glömt bort hännes namn; hon lämnade äfwen i min
frihet, huru mycket jag wille begära för Skrifwarens
lösgifning. Jag läste wäl fyra gånger igenom detta hännes bref.
Jag betraktade hännes styl och skrifart, ända in til de minsta
pen-drag. Fastän jag hågades, at tro hänne wara oskyldig,
kunde jag ändå ej slippa åtskilliga ledsamma twifwelsmål, som
spökade för mina ögon. Jag mente mig läsa uti hännes styl
en oro, en ömhet, som ej kunde hafwa annat ursprung än et
kiärt hierta. En stackars Yngling! hwad för en ton, sade jag
för mig sielf? Huru hon beklagar honom? Huru hon älskar
den Skrifwaren! Ach hwad hon är galen i den karlen! och
Summan för hans lösgifning, som hon lämnar uti mit
behag! Skulle hon kunna giöra mer för sin Bror, eller för sin
Man? All förtret, som fölgde med dessa tankar, hindrade mig
dock intet, at nyttia tilfället, ej allenast at wisa hänne min
tienstaktighet, utan äfwen at se hära- och med mina egna
ögon döma om hännes upförande I stället för swar bad jag
Prängen, som brukeligt är, aännl min ödmiuka hälsning,

ö och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frimurare/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free