- Project Runeberg -  En Fri-Murares Lefwernes Beskrifning /
110

(1754) [MARC] [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lees. ) :10 (
Leeshiärta. Jag kiände endast igen kiärleken utaf de blägor som
den bedrägliga skalken nu begynte hafwa i sit följe. Ty, i
stället för de liufwa rörelser, som jag ej kunde hindra, när
jag såg den Skiöna Håf- Nådinnan; i stället för den
munterhet, som uplifwade mina tankar, när wi åto tilsammans,
och i stället för tusende läckra nöjen, som hon tyktes skapa uti
mit hierta, antingen med et ögonkast eller en god mine, föll
jag uti et tilstånd, som jag ännu ej kan påminna mig utan
förundran. Om jag längtade med en frätande otålighet, at
få se hänne, så war jag ändå ängslig uti hännes närwaro,
Det tyktes mig, at hon war orsak til tusende bedröfweliga
tankar, som föddes i mit sinne, och, til äfwen så många
sorgeliga rörelser, som spökade uti mit hiärta. Jag hade en
otrolig begärelse, at höra hänne tala, och nästan ingen lust, at
swara på hännes tal. Om jag såg på hänne, så giorde
hännes ansigte, hwilket jag tilförene betraktat med en wördsam
förundran, mina ögon orörliga, och fäste dem på sig hela
länga stunden, utom mit wetande, hwilket jag ofta sielf med
förwirring blef warse. Et ögonkast af hänne tycktes wäcka
mig litet ur denna dwalan; dock den blandning af munterhet
och dygd som prydde hännes wäsende med så mycken
behaglighet, halp mig allenast, at falla diupare uti samma tanckar.
Jag war ängslig, och wiste ingen orsak til min oro. Mit
klämda bröst andades häftiga suckar, och jag hade ingen ting
hwarken at frukta eller sörga. Håf-Rådet, som märkte
ändringen uti mit lynne, frågade ofta som en öm Wän, om
någon förtret händt mig? Jag swarade öpenhiärtigt, at det
”rkta war

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frimurare/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free