- Project Runeberg -  En Fri-Murares Lefwernes Beskrifning /
180

(1754) [MARC] [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E ) i8o ( ^
Under Mältiden giorde jag ej annat än kastade mina ö,
goy pä H äf-R ädinnan; och hännes M an roade sig, at gif-
wa agt pä min kiära ömhet, och sin Gummas dygdiga alf-
ivarsamhet. Hon hwälfde allenast dä och dä pä mig sina ö-
gon, som lyste af en om wänffap. W i spräkade endast om
mitt flagsmäl, den faran jag warit uti, mina Blessurers o-
förmodade kurerande, och min äterkomst. Tiden lopp sä ha-
stigt förbi, at jag wid M id-nattstiden tyckte mig ny§ wara
ditkommen. Ja g mäste likwäl nu gä bort; men jag satte mig
fast före, at snart komma igen. Fruckta ej, at I oroar mig,
sade H äf- R adet, längt därifrän, jag finner nöje uti Crt Säll-
ffap ; jag tycker om , at se E r, at höra Er tala. T ro intet,
at jag ffulle saga sä, om det intet wore min upriktiga me-
ning; och, hwad min Gumma angär, sä wet I , at hon är
ibland Era w änner, och, at det är min fägnad, at I söker
hannes wänffap. S ä wänliga utlätelser woro nog mägtiga,
at trösta mig för den sorg och de olyckor jag lidit; men de
friade mig ej frän de bedröfwelfer, som anade mitt sinne.
Fiorton dagars tid smög sig ffyndsamt bort, under desta
liufwa nöjen, och jag lät ingen utaf dem gä förbi, at jag icke
skaffade mig den glädien, at wara uti den wackra Häf-Nädin-
nans sällffap. Antingen hon nu mera ej wärdade sä noga
dölja för mig sina innersta rörelser, eller La Cosse öppnat mi-
na ögon, sä märkte jag änteligen, at hon hyste ömare tanc-
kar sör mig, än de som komma utaf en blott wänffap. Jag
ägde ingen anledning, at twifla därom , och ändä blef jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frimurare/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free