Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
at gä i fält emot Osterrikissa Huset. Jag lagade mig ock
sielf til denna Marchen, när jag feck et Bref ifrZn Fält-Mar-
ffalken V - - som berättade, at Hans Majestät gifwit
honom befälet vfwer Armeen i Italien, i anledning hwarutaf,
han rädde mig, at sälja bort mitt Compagnie, och komma til
honom i Turin, dä han wille sörga för min lycka.
Det war intet mycken sivärighet för mig, at sälja bort
mitt Compagnie. S ä snart jag ärhallis tilständ dartil, woro
wäl hundrade, som wille accordera. Änteligen kom jag öf-
rverenö med en Lieutenant, som pä längt häll war flägt med mig.
När den angelägenheten war slutad, stod jag just res-
färdig til Lyon, dä jag en märgon säg en Officerare stiga in
uti min Kammare, som förorsakade mig en otrolig bestörtning:
jag mente i begynnelsen, at mina ögon bedrogo mig; men,
sedan jag sedt honom stint i ansigtet, kiande jag igen, at det
war min hätffa fiende Vanon. I ser, sade han, en olycklig
flygting, som endast warit här en kort tid. Jag har ej
lefwat utom Riket, utan endast ändrat mitt namn och warit
vkänd, til defi mina wanner och anhörige utwärkat Konun-
gens näd för mig. Det äro trenne mänader, sedan jag be-
gynts ä nyo giöra tienst. Jag säg Er gä förbi mina fenster
j gär, sch det fägnade mig; ty nu äga wi bäda twä frihet,
at afgiöra wär gamla träta. Mig tyckes, swarade
j a g , at I är förffräckeligen lysten efter min olycka,
eller efter Er egen, jag wet intet hwilkendera. Har
icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
