Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lers, ) 422 ( Sees-
Denna föreställningen war så förnuftig, at jag ej annat
kunde än bifalla den samma. För öfrigit bad jag
Grefwinnan wara öfwertygad, at min ärelystnad wore mättad så
snart jag finge den lyckan, at blifwa hännes måg.
Sedan wi tagit afskied af La Cosse och hans Fru reste
wi således til Paris. Aldrig har jag giordt någon resa, som
warit mig så mycket emot som denna: det war likwäl
omögligt för mig, at kunna drömma om dess ledsama påfölgder.
Wi woro allenast några mil ifrån Paris, när en wagn,
kiörde oss så tätt förbi, at wår snart fallit öfwer ända. Den
som satt in uti wagnen bad oss wid förbifarandet mycket om
förlåtelse, åtminstone dömde wi så af de åtbörder han giorde
med sina händer under det han tittade ut igenom
wagns-fönstret. Wi kunde ej twifla, at han icke war en Förnäm
Hetre, ty han hade et prägtigt Equipage; en Löpare sprang
fötut; twå Kammartienare redo wid sidan och trenne brokuga
drengar stodo bakpå wagnen. Jag inbillade mig äfwen
kjänna igen detta Livree.
rär wi hunnit fram til ombytet, blef jag storögd, at
se en wälklädd Herre wänta på oss, skynda sig til wår wagn,
be oss hundra gånger om förlåtelse för sin slurfwiga kufk,
hielpa Fröken Ch–– ur wagnen och bemöta oss alla tre med
oändeliga höfligheter. Hans ansigte war mig ej obekant;
änteligen kiände jag igen honom för Hertigen af M–- han
hade namn at wara den wöässi- den qwickaste och tillika
ö den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
