Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-AA ) 427 (
ända, sedan jag mänga gänger förgäfwes pä fä bewekellgt
M förmanat hänne iftän odygd, utan jag mister äfwen Mi
Min Herre en M äg, som ffulle blifwa min älderdoms tröst,
dock min enda hugnad jag har qwar, ä r, at jag förmodar,
Let Min Herre hedrar mig med sin warda wänffap fastä»
Ert tilärnade giftermäl med M in D otter ej dlir fnllöordat.
Fröken Ch - berättade jag äftven min föresats: hon
log därär med et fräckt ansigte, och sade, at det war hänne
rätt kiärt, det jag först brutit en öfwerenskommelse, som hon
sielf pä sin sida aldrig warit sinnad at lM a.
Ja g flatnade vfwer et sä owäntadt swar, geck bort och
tänkte efter för mig sielf, hwad stor olikhet det war emellan
denna Frökens och min döda Gummas sinnelag: min sorg öf-
wer hännes förlust uplifwades nu ä nyo, och jag fant af
denna händelsen, huru litet hwar och en Karl gemenligen wtt
wärdera den förmän, at aga en dygdig Fru.
O m last och odygd ej förstod/
W sig med Dygdens M antlar smycka,
D ä wore giftas ingen lycka:
D ä kom det an pä wett och mod,
O m wackra ögon ej bedrog;
O m wärt förnuft feck litet räda,
Och kiärleks-eld ej brann af wäda?
D ä wore alffa artigt nog.
’ I i i s - Fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
