Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hwilken jag ffaffat et sä ärbart och SkiönL Fruntimmer til
Fru, ssulle hysa sä gemena afsigter. N vg tycktes nägva om-
siändigheter utom brefwet giswa anledning, at gitza denna ga-
lenskapen; til exempel, hans besynnerliga ismer, at dölja för
mig, hwar denna Frun wistades; hans bestörta och nedslagna
ansigte, nar wi räkades hos hänne; och sluteligen hännes lö-
je ät bäde hans och mitt twungna samtal wid samma tilfälle.
Dock, at tro det han glömt all dygd och all wanskap för sin
Skiöna Fru sa langt, at han wille waga alt för at kunna
mätta sin ostyriga lystnad, hade ingen kunnat inbilla mig,
om jag ej pä et sä vförmodeligt satt sätt läsa Hans egit brcf»
O m det ar dygd, at dygd berömma;
O m hala ord cs ärlighet;
O m Ädelmod bestär i det;
At hämnd til läglig tid förglömma;
O m Let kan kallas giöra godt,
För egennytta tiena andra;
O ch, om det heter ärbart wandra,
A t ej begä de största brott:
D ä är all dygd et wäder blott.
M en huru lasten sig förskapar,
S ä märks dock, at hon sig förklär,
Och fast hon efter Dygden apar,
S a blir hon likwäl hwad hon ar°
P p p 2 Rog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
