- Project Runeberg -  En Fri-Murares Lefwernes Beskrifning /
541

(1754) [MARC] [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Leod ) 541 ( ees

Orion förmodade det aldraminst, när denna artiga
Gumman kom ut på landet, endast för at giöra honom et besök.
Min Herre, sade hon, tillåt mig säga Er en ting, som jag
alt sedan Ert wistande i Montpellier fägnat mig åt. Min
glädie war då och är ännu så stor, at jag ej kan uttrycka den
med ord: men jag bör ej längre dölja för Er, sade Gumman
widare med täta glädie-tårar, at jag är Er Mor. Ack min
Son, huru illa har jag förtient det namnet! jag har i
waggan öfwergifwit Er, och jag har intet giordt Er någon
annan tienst än, at jag födt Er fram til werlden. Orion
häpnade öfwer en så oförmodad tidning, och Gumman talte
ännu, jo! Min Kiäraste Son, jag wet det med så mycken mera
wisshet, som Er sista berättelse därom aldeles öfwertygat mig,
och jag kiänner igen i Ert ansigte Er Salige Faders
Lineamenter. Ack! Min Mor, sade Orion i det han kyste
hännes hand med en barnslig wördnad, är det mögeligt, at
Himmelen på så underligit sätt beflutit, at låta mig få min
förlorade Mor åter? Mitt hiärta blöder i mig af glädie, och jag
wet ej på hwad wis jag skall kunna betyga min frögd.

Sedan Orion talt med sin Mor en lång stund, kom
han utspringandes, och fägnade mig med denna besynnerliga
berättelsen. I förstone wiste jag ej, om han sktämtade eller
talte upriktigt: hans alfwarsama tal och glättiga mine
öfwertygade mig likwäl, at det så i sanning förehöll sig. Jag
fölgde honom in, hälsade på hans Mor, och betygade min
fägnad däröfwer, at hon funnit sin Son uti et så lyckligt tit-

333 3 stånd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frimurare/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free