Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans mod, hans snillegâfvor ej förslå
att råda bot för skador alla.
Han vet ej annan konst och utväg då
än att från höjden hjälp nedkalla.
Så är om store Gustaf Adolf spordt,
att han begynt, hvad ärofullt han gjort,
med att på knä i bön nedfalla.
Så fattar unge herden mod igen,
predikar kraftigt, varnar, beder.
Till kyrkan kommer blott ett fåtal män,
mer täta äro kvinnors leder.
De se så slöa, så betryckta ut,
och liksom deras dräkt behöfver lut
så deras samlif tukt och seder.
Så deras sinnen sol och lyftning opp
ur natt och dy också behöfva.
Här talas får med blott en gnista hopp,
att icke alla äro döfva.
Här gäller det att med en kärleksglöd,
som aldrig kallnar, bringa hjälp i nöd
samt tron och tålamodet pröfva.
Här ock vill mera till än ordets makt
i kyrkan — prästen väl det känner.
Den eld, som han i sin predikan lagt,
ej där, det bäst behöfves, bränner.
Han därför hit och dit i socknen går
att föra mildt till rätta vilsna får
samt varna lastens barn och vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
