Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan gång i själfva kyrkans kor
man utlyst har en skräckfull stämma.
Där har man tänkt att under trängsel stor
ur lifvet “nyhetsmakar’n“ klämma.
Minuten dock går oanvänd förbi;
då prosten kommer, lämnas vägen fri,
och fegt sig dådet låter hämma.
Det var ej annat, än han väntat har,
och kan ej kyla af hans ifver.
Med tiden hatets eld en ände tar,
allt mindre misskänd prosten blifver.
Man måste varsna, hur man sinnad är,
att väl han vill, att god frukt trädet bär,
se’n vård och ans åt det han gifver.
Men låter Wieselgren så i sitt kall
sin sträfvan gå i skilda grenar,
uti en kärnpunkt han i alla fall
sin gärnings mångahanda enar.
Kring korsets stam han samla vill sin hjord
därpå hans verk gå ut, därpå hans ord;
han bröd vill gifva och ej stenar.
Och tager ej enhvar det lifvets bröd,
som han med ord och handling visar,
så mildras likväl seder, lindras nöd,
och mindre bettlarbröd man spisar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
