Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i paradisets ljusa boning, —
som bjuder huldhet och försoning
åt hvarje arm, förlorad son,
då han botfärdig skyndar fråi\
den väg, där han till ofärd hastar,
och sig i fadersfamnen kastar. —
Så slutar han med hjärtvarm bön.
“Sann kärlek är ej utan lön“ —
det kunde man ock här erfara,
då lifvets ord fick uppenbara
sin kraft på en och annan man
till ånger, tro och bättring sann.
Förgudningen af former stela
ej Wieselgren förmådde dela.
För honom gällde lifvet mest,
vid hvilken form det än sig fäst.
Guds rike sig ej låter tvinga
in under mänskostadgar ringa.
Där lifvet finns, det form sig gör
men en, som växlar och sig rör.
Att hålla hårdt på nedärfd vana
och nödga allt på inkörd bana
om andligt lif ej vittne bär,
hur glänsande ock ytan är ;
men död kan sig därunder gömma
och sig med sken af lif berömma.
Det sanna ljuset lyser klart
i skiftrik färgglans underbart. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
