Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Och barnens värld — med fog ej nämnd den lilla
så väl för vår som deras bildnings skull
gör kraf på att med flit studerad blifva
och vill till gengäld ökad insikt gifva.
Hvad mer behöfva vi att kraften höja
och vidga blicken för vårt fostrarkall?
Kan ej enhvar med ögat ständigt dröja
vid det, inom hans synkrets möta skall?
Kan ej hvar enskild med sin väg sig nöja,
mot skilda meningsvindar bygga vall? —
Hvart lärarmöte i sin tillkomst bara
kan härpå utan ord nog tydligt svara.
Enhvar för sig, på arbetsfältet trogen
att så och vattna, vårda plantor små,
till själfförkofran alltid redebogen,
det är ju kallets högsta kraf ändå.
Dock — fullt till mästerskap blir ingen mogen,
hur än man sträfvar att ett sådant nå.
Man ser sig om att hvarje utväg finlia,
där hjälp till större klarhet står att vinna.
I ämbetsbröders krets en sådan funnits;
där hämtats eggelsé, uppmuntran, stöd.
På kortmätt tid att knyta vänskap hunnits,
som hållit profvet under lust och nöd.
Mer klarnad syn på mångt och mycket vunnits,
och åter mången halfglömd maning ljöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
