Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i52
“Stunden inne är“, han säger, “till att visa, hvad I lärt
under förra heta strider. För allt hvad I hafven kärt,
för er Gud och för er konung, för er tro, ’ ert foster-
land
fäkten ridderligt och tappert, sliten edra bröders band!
Icke långt från dessa nejder gamle Tilly och hans här
förra året I besegrat, och mitt fasta hopp nu är,
att den fiende, nu nödgats möta oss på öppen slätt,
ej skall slippa bättre undan, finna leken mera lätt.
Gån blott friskt mot honom! När jag lifligt manar er
därtill,
veten I ju nogsamt, att jag med och -för er kämpa vill,
att jag nu på detta slagfält våga skall mitt lif och blod,
litande på Gud, mitt harnesk, viss om att min sak är
god.
Följen I mig, så skall segern fästa sig vid edra svärd,
och dess frukter glädja eder själfva och er eftervärld.
Hvarom icke — så skall eder frihet, tro och fosterjord
smidas uti hårda bojor, och er ofärd vidt bli spord“. —
Solen stiger, dimman skingras, hjältekungen glad det
ser,
knäpper åter sina händer och om hjälp från höjden ber,
drar sitt svärd och ropar “framåt“ ! tapprast i sin
tappra här.
Tyst ock dyster väntan snart af vapenklangen aflöst är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
