Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Framåt vår samtid vill på vägar raka,
och godt är det, ty still bör ingen stå.
Ej må vi gå men stundom se tillbaka,
och minnas dem, som plöjt den mark, vi så,
och som med hand och tanke grunden lade
till denna odling, som vi lyckats nå.
Väl mindre ljus än vi de gamle hade
men kanske mera nit och kraft ändå.
Starkt är det folk, som vördar sina fäder,
väl står det land, där forntids dygd bor kvar,
där sonen i sin faders fotspår träder
att främja det, som evigt värde har.
Hur raskt framåt vi gå, det är dock mycket
af hvad vi ärft, som vi må taga med;
ty välfärd trifs ej samman med det tycket,
att allt, som gammalt är, bör rifvas ned.
Den växer ständigt, skadan äf de döde;
en efter annan ökar deras tal.
Hvad tid byggt opp, gör tidens tand ock öde,
evärdligt står dock minnets tempelsal.
Nyss flyttats dit en rad af namn med ära,
och just i kväll är deras minnesfest
men ock en fest för oss, att vi må lära
af deras lefnadslopp hvad det har bäst.
Så knytes fastare det sköna bandet
emellan tid, som är, och tid, som gått,
och hjärtat högre slår för fosterlandet,
som än bär upp den fräjd, det en gång fått.
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
