Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl von Linné.
C0/.78.)
Fast hundra vintrar bredt sin hvita slöja
och hundra vårar blommat på hans graf,
han vördas högt ännu för hvad han gaf,
för de naturens under han fick röja.
Fast mången syntes sig för honom böja
som för en furste öfver land och haf,
han ödmjuk var och vände blicken af
sig själf att tacksamt den till skaparn höja.
“Rättrådig lef! Gud ser dig!“ lät han skrifva
framför sig uppå väggen i sitt rum,
städs redo att den högste äran gifva.
I hundraårig graf han är ej stum ;
han än oss manar att Guds verk betrakta
och att för våld därpå oss noggrant vakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
