Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dryck, som vållat millioner tårar,
armods källa, som ock kostat blod,
hjärnor du förvrider, hjärtan sårar,
dränker mycket ädelt i din flod.
Du försåtligt lofvar fröjd och gamman,
lofvar hälsa, mod och lefnadslust,
men du härjar mer än vådeldsflamman,
röfvar från din vän hans märg och must.
Huru länge skall du hejdlöst strömma
öfver dina bräddar i vårt land?
Huru länge skall man sorglöst glömma,
att du mer förödt än krigets brand?
När skall du omnämnas af vårt släkte
som en re’n förgången syndaflod,
hvilken länge, allt för länge räckte
och spred stank liksom ett haf af blod?
Dock — du skuldlös är. Hvem vill anklaga
giftet, att det verkar kvalfull död?
Mänskors dårskap måste skulden draga;
det är den, som köper rus för bröd;
det är den, som, gramse på den gåfva,
skapar’n i förnuftet oss har gett,
vill åt rusdrycksguden trohet lofva
i sin blinda kamp mot sans och vett.
Är det så man bruka skall den gröda,
som oss gifs, ibland i ymnigt mått?
Är det sådant offer, som skall glöda
till ett tack åt Herren för allt godt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
