Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Hans till Petra, och hon tänkte på Hugo. Bådas deras
ansikten erinrade henne om honom, fast han ej
varit lik någon av dem.
Jag kommer att bli lycklig här, tänkte hon då.
Barnen kunde icke längre sitta stilla. De sprungo
upp i skolrummet, varifrån deras skratt och röster
snart hördes genom det tunna taket. Sven satte sig
för sig själv ute på trappan och blickade melan-
koliskt ut över trädgården, Under träden samlade
sig redan kvällens skuggor, som voro kalla och
dystra, helt olika dem som om dagen dansade som
grå möss mellan solfläckarna.
Ja, det var snart höst. FHän skulle fara in till
läroverket i staden. Lärarna, kamraterna, skolrum-
met med sin karta och svarta tavla, allt tycktes honom
så avlägset, skilt från honom genom en hel sommars
oändliga rymd. Han hade redan sin skrivbordslåda
där uppe fullproppad med dikter.
Också de voro fyllda av melankoli liksom hans
ögon och sinnen denna sensommarafton. Han var
ju en glad pojke, sprudlande av humör, men så fort
han satte pennan till papperet, flöto orden fram
svarta som bläcket han doppat pennan i. Agda!
Agda! Han hade svårt för att rimma på hennes
namn så hade han givit henne andra: prinsessa,
rå, fe, också de: svåra att finna vackra. rim till,
men det gick ändå lättare. Den röda gryningen av
kärleken, av förälskelsen hade börjat skimra inom
honom. Hans lemmar, tidigt utvecklade, drömde om
det första famntaget. Genom blodet, som dunkade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
