Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOI
Xx.
Angela håde lagt sig. Petra sysslade ännu i nedre
våningen, och Elsa hade stigit in i salongen, där
hon tänt ljuset i den stora kronan. De hade gått
hem genom den nu mörka skogen, där kärret svart
och släckt sände ut fuktiga ångor. Elsa rörde sig
klumpigt bland de vita möblerna med griparna på
ryggstöden. På hennes klänning med volangerna
hade några barr fastnat. De föllo nu rasslande till
golvet. Det var så tyst, som det endast kan vara i
ett stort hus på landet, när natten är nära. På ett
bord funnos några familjefotografier. Elsa stannade
och såg på dem. Så lyfte hon upp ett mot sitt an-
sikte. Medan hon stod så, började tårarna tillra ut-
för hennes tjocka, bleka kinder. Hon strök undan
dem och de föllo endast på nytt. De föllo på por-
trättet med den breda mahognyramen. Hon for med
handen över glaset och torkade bort tårarna.
Nu hörde hon steg bakom sig och vände sig
häftigt om. Petra tog förvånad porträttet ur Elsas
hand. Det var ett fotografi av Hugo:
— Hur är det fatt? frågade Petra, utan att förstå.
Elsa satte sig i sin vita klänning på en stol och
tittade hjälplöst upp på Petra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
