Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
XVI.
I en av torparstugorna bodde en gosse som var
nästan en fåne. Föräldrarna hade huset fullt av
andra barn, präktiga rödkindade gossar och flickor,
som gingo i skola vid stationssamhället, Men denne
pojke var ännu vid fjorton års ålder en efterbliven som
ingenting kunde lära sig. Han var lång och mager,
kläderna, som voro likadana som de andras kläder,
hängde så besynnerligt på honom, och hans ansikte
var blekt och utmärglat, ehuru han alltid fick till-
räckligt att äta. Ofta satt han på förstugukvisten
och täljde saker av barkbitar. Oformliga och klum-
piga båtar, som han satte en tändsticka i och sedan
tyckte liknade slupar med hög mast, och långa
pinnar, vilka han täljde vassa som pilar eller så att de
sågo ut som syskonens blyertspennor. Ibland ströva-
de han också omkring på vägarna, alltid ensam, ty
ingen ville ju vara med honom. Han stirrade med en
melankolisk blick bort mot något i fjärran. Det var
som om hans ögon långt, långt borta sågo en syn,
något annat land dit han ville gå, men aldrig nådde,
fastän hans fötter rörde sig så snabbt. Angela hade
ibland mött honom och medlidsamt betraktat honom.
Hon tyckte så synd om honom, men sade hon något
till honom, svarade han ej.
10. — Vv. Krusenstjerna, Den blå ruilgardinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
