Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
inom det stängsel hans armar byggde omkring
henne, fångad därför att han ville det, därför att
hans vilja, fylld av lust, var starkare än hennes.
Petra slöt ögonen. Alla dessa år hade hon bestämt
över sig själv och sedan också över Angela. En
längtan flämtade upp inom henne att få kasta av sig
ansvaret, att få glömma, att få riva bort de band,
varmed hon tyglat sina innersta begär, att icke mera
vara Petra, den lugna och behärskade, utan blott
vara en kvinna som andra kvinnor, levande för
stunden. Hon tyckte sig dragas ned i det hav av
grå och brusande vågor, varifrån Thomas en gång
ryckt henne undan.
Hon kände hur Tage famlade omkring henne med
upphetsade händer, försökande att lossa hennes klä-
der för att komma åt hennes nakna lemmar, Kloc-
kan slog inifrån salen. Under vakna timmar hade
hon lyssnat till den där klockan som till en vänlig
röst. Nu slog den timmen för henne i detta heta
mörker, manande henne att lämna sin ensamhet,
Hon glömde att det fanns en morgondag, som grå
och kylig skulle lura utanför hennes fönster och
glida fram till hennes bädd.
Någon kom i trappan på bara fötter, Angela ro-
pade svagt på avstånd:
— Petra.
Hon hade väl trott att Tage gått, och då undrat
över att Petra inte kom upp. Det var redan morgon-
dagen som ropade på Petra — plikterna, ansvaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
