Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I;
Doktor Jacob Levin kom körande med sin bil
genom Stockholms gator. Det var en tidig vår-
morgon med grå dimmor mellan husen. På himlen
ovanför taken lyste en rund och blek sol bakom
skyar av moln. Det skulle kanske bli en vacker dag.
Det var en torsdag fram emot mitten av maj 1911.
Jacob Levin flyttade långsamt sina smala långa
fingrar utefter ratten. En sötaktig lukt av kloroform
omgav dem. Nyss hade de hållit narkosmasken över
en stönande födande kvinnas förvridet öppna mun.
Klockan hade ännu icke slagit sju, när han kallats till
ett av de sist uppförda husen i Lärkstaden. Nu hade
han ett par timmar stått lutad över en säng, där ett
nytt liv blev till bland skrik; blod och vatten. En upp-
rörd far hade rusat omkring i skjortärmarna dof-
tande av konjak, som han oupphörligt måste hälla i
sig för att inte svimma. Men när Jacob lämnat det
unga paret, hade lyckan strålat om dem, medan ett
litet blårött ansikte vilat på kudden i den nya lilla
sängen, prydd med vita omhängen och en väldig
ljusblå sidenrosett. Redan var allt glömt: döds-
ångesten, skriken, olycksskräcken. Säkert skulle hon
bli en av hans goda kunder, den där bleka unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
