Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Han frustade av välbehag över skämttidningarnas
allra véderstyggligaste karikatyrer, men det var
därför att han trots allt i dem med innerligt nöje
tyckte sig igenkänna någonting av sina egna plumpa
drag. Hans liksom Sallys utspärrade näsborrar in-
sögo begärligt till och med det av rasens egenart
som kunde fångas av de illvilliga kristnas tafatta
och valhänt trevande antisemitism.
Nu närmade Jacob Levin sig Norrmalmstorg, där
han hade sin våning. Hans far hade sitt hushåll i
lägenheten bredvid. Det var ett behov hos den gamle
att få bo nära sin son och barnbarnen. Han kände
sig då, brukade han säga, som hövdingen för stam-
men. Men han liknade mera en tomte, tyckte barnen:
en god och vänlig och rund liten tomte, som gläntade
på dörren, när det var storm i barnkamrarna, och
bjöd dem in till sig för att kalasa på de godsaker
han för deras skull handlat i staden. Även Jacob
Levin i sin rastlösa oro älskade att höra faderns
tassande steg genom tamburen eller hans små filo-
sofiska anmärkningar vid söndagsmiddagen, som
han alltid intog i Jacobs familj. Familjen med dess
olika och stormande element slog i bränningar
runt den gamle, som alltid vilade som en fast
klippa i deras lilla hav.
När Jacob nu satte nyckeln i dörren till sin
våning, vred han också med ett lätt gnisslande ljud
upp låset till de tusen göromål, som väntade honom
under dagen. I detsamma öppnade också fadern sin
dörr och kom ut klädd i ytterkläder för att taga sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
