Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Ett svagt stönande som från ett djur var det enda
svar hon fick. Dörren från korridoren öppnades
igen. Nu var det en ung dam klädd i en siden-
nattrock, som tassade in,
— Jag har ringt och ringt på fröken, sade hon
otåligt.
— Ni ser ju, att jag är upptagen, svarade den
andra kort.
Strax fick den unga damen en nästan ödmjuk
min, och efter att ha kastat en flackande blick på
Adéle och den andra frun stängde hon försiktigt
dörren och försvann.
Adéle fick det intrycket att alla patienterna här
voro underordnade starkare och myndigare makter,
än de själva kunde rå med. Man måste vänta, tåla,
lida.
Kvinnan på stolen började plötsligt tala ivrigt,
som trodde hon att smärtan då skulle lätta, Hon
beskrev sina föregående barnsängar. En gång hade
ett barn kommit på tvären. Hon hade nästan
spruckit upp. En annan gång...
Sköterskan hörde inte på. Hon var sysselsatt
med att skära sina naglar med en pennkniv. Men
Adéle lyssnade flämtande och med skräck i ögonen.
Den lilla kniven som skar och skar med ett vasst
ljud, den berättandes stämma, kvalfylld och hetsig
på en gång, förtätade atmosfären i rummet, så att
den kändes giftig att inandas, Adéle tyckte att hon
förts till ett slakthus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
