Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
var, som om hon med ens förstått den människans
sorg, hans misslyckande i livet, hans försök att
hjälpa en kvinna, som också glidit utför, till dess
hon velat sänka sig i vågorna och aldrig mer se
morgonen gry;
Angela hade gråtit, När ljuset tändes, var hennes
ansikte vått. Och Petra hade varit orolig över
att hon tagit med henne till detta sorgliga skåde-
spel.
Angela hade sedan haft svårt att glömma den
där mannen. Kanske var det därför den där första
teaterkvällen så outplånligt etsat sig in i hennes
minne.
Sedan hade hon ibland åter varit på teatern, men
hon hade aldrig sett honom igen. Icke heller hade
hon längtat därefter. Det var som om han velat med
henne dela den sorg hans ögon berättat om,
Angela gick långsamt ut ur Humlegården. När
hon promenerade förbi ett bodfönster, såg hon en
skymt av sig själv: en blåklädd flicka med en ljus
halmhatt på huvudet. Ett ord dansade fram i hennes
hjärna, det var det ord den gamla föreståndarinnan
framställt så försiktigt:
— Frihet.
Angela mumlade det, när hon sprang uppför
trappan till Johannes” kyrkogård. Ordet hade ännu
för hennes öron en ihålig klang som av ett trum-
slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
