Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
samhälle. Det enda fasta och beståndande i en fly-
tande värld. Så många ha sagt och skrivit det,
.men det tål väl att upprepas. Varje gång jag hör
eller läser om en skilsmässa, tycker jag att händer
riva i muren och rycka loss stenar ur den.
— Å, vad hän är gräsligt tråkig, viskade Stellan
till Angela.
Angela hörde inte på honom. Hon tyckte om den
gamle Leyin. Flon mindes den middag hos Hans för
flera år sedan, då hon första gången sett honom.
Han var sig lik nu som han var då, tyckte hon.
Åldern tycktes icke besvära honom ännu. Fans.
kinder voro bara litet mer rynkiga, som ett äpple,
som hängt alltför länge framför elden.
— En skilsmässa är berättigad, om den ena eller
andra parten funnit en annan. Då har du familjen
där igen, sade Jacob.
— Och så blir det barn, och man kallar på doktor
Levin, flabbade Stellan.
Sally skrattade högt till med utspärrade, vädrande
näsborrar, och det föreföll, som om hon i alla av-
seenden gillade en dylik sakernas vändning.
Men Jacob tittade på Angela. I sin vita klänning
såg hon ut som en konfirmand, en liten Jesu brud.
Jacob önskade att han varit i sin första ungdom och
fått sin plats bredvid henne. När flickdrömmerierna
gått äv henne, skulle hon kanske suttit där tung och
självsäker som hans egen hustru. Just nu hade han
velat smaka henne, få det första famntaget, den
första kyssen från denna allvarsamma mun, Kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
