Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
unga. Mittunder glädjen kände de mull i munnen.
Han mindes att han själv författat varldens sorg-
modigaste dikt natten efter det han tagit studenten.
Han hade haft en arbetsam dag, och nu ville han
vila ut hos denna unga flicka, som ännu gick med
våren i sitt hjärta.
— Ser du svålorna? sade han nästan hetsigt.
De jaga varandra, de finna varandra och äro lyck-
liga. Så lätt de flyga, och så snabbt de fånga lyckan.
Han skämdes för sig själv över att han anslagit
denna dåraktigt sentimentala ton. Angela tittade
också förvånad på honom, Vad skulle hon tro? En
gammal farbror, som pratade om svalorna och
lyckan. Och han var ändå knappt fyrtio år.
Men Angela tyckte alls inte illa om honom,
— Lyckan... sade hon endast dröjande:
Hon följde svalorna med blicken. Deras gälla
skrik skuro genom luften, De gingo tysta bredvid
varandra. De andra hade stannat under ett kastanje-
träd. Dess blommor höjde sig mot den blå himlen.
I natt skulle de lysa och dofta för ensliga vand-
rare, som gingo över kyrkogården. Och dessa skulle
fly med klappande hjärtan, som om de döda tänt
sina ljus över gravstenarna,
— Det blir kallt, sade Lilian med en lätt rysning
och svepte sin vita sidenschal tätare om sig. Skola
vi inte gå in?
Men Angela dröjde ännu i porten, medan hennes
släktingar gingo uppför trapporna. Hon böjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
