Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Sa
Fröken Fredrika Strussenhielm satt uppe i det
stora vindsrummet på Prästkragen, vilket var hennes
och systerns gemensamma rum. På mahognysekre-
tären framför henne låg boken, där hon brukade
skriva in de nykomnas namn, ålder och erlagda
skolavgifter, uppslagen. Utifrån gården hördes
flickornas röster. Det var afton, och de flesta voro
lediga.
Den lilla förgyllda spegeln över sekretären, som
lätt lutade ut från väggen, återgav hennes ansikte
och en bit av rummet bakom. Men fröken Strussen-
hielm såg inte en enda gång in i spegeln. Hennes
hår var blankt, mittbenat och svart utan ett grått
hårstrå, fastän hon nu var femtio år. Pannan, låg
och knotig, stack ut över ögonen, som dolde sig i
ögonhålorna, grå med en sträng, allvarlig blick.
Näsan, aristokratiskt böjd mot den bleka hopknipna
munnen, hade också en viss knotighet, liksom hennes
panna, hennes armar, hennes höfter. En rödrandig
bomullsklänning föll löst, höljande en kropp, som
icke gömde ett spår av kvarglömd kvinnlighet. En
lågklackad brun sko stack fram under kjolkanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
